Jag orkar inte ha den här bloggen mer.
Jag har varit en fruktansvärt pinsam människa. Som tolvåring var jag vilsen, ut och in, FEL. Försökte anpassa mig till en värld jag tyckte om men inte hörde hemma i. Jag har flyttat ut därifrån nu. Besöker den ibland, älskar den och får lust att komma tillbaka och fortsätta anpassa mig, men jag hör bättre hemma där jag är nu.
Jag försöker inte förändra mig mer, eller jo det gör jag. Jag försöker få ut det jag inte vill ha, den Sofia som fortfarande är vilsen och ut och in och alldeles totalt fel. Jag försöker leva som en stark kvinna som inte längre behöver LÅTSAS. Jag vill vara den jag är utan ångestspöken, men de spökena kommer aldrig att lämna mig.
Jag lämnar den här bloggen för gott nu. Det här är mitt absolut sista inlägg någonsin, men jag tänker inte ta bort bloggen. Den får vara kvar här i cyberrymden fram tills en förvirrad anställd på blogg.se inser att den har varit här i femton år och ingen har rört den. Jag kommer inte att låsa bloggen, jag kommer att blotta den jag en gång har varit för precis vem som helst. Det kanske är ett misstag, men livet är fullt av sådana.
Hejdå. ♥
/Sofia Karolina Melanie Britta
Jag försöker inte förändra mig mer, eller jo det gör jag. Jag försöker få ut det jag inte vill ha, den Sofia som fortfarande är vilsen och ut och in och alldeles totalt fel. Jag försöker leva som en stark kvinna som inte längre behöver LÅTSAS. Jag vill vara den jag är utan ångestspöken, men de spökena kommer aldrig att lämna mig.
Jag lämnar den här bloggen för gott nu. Det här är mitt absolut sista inlägg någonsin, men jag tänker inte ta bort bloggen. Den får vara kvar här i cyberrymden fram tills en förvirrad anställd på blogg.se inser att den har varit här i femton år och ingen har rört den. Jag kommer inte att låsa bloggen, jag kommer att blotta den jag en gång har varit för precis vem som helst. Det kanske är ett misstag, men livet är fullt av sådana.
Hejdå. ♥
/Sofia Karolina Melanie Britta
Att gråta sig till sömns är ingen lek.
Tror att jag är rätt emotionell, haha. Har en tall på tomten som brakade samman igår och det blev bara för mycket. Hade hemlängtan också så jag grät mig till sömns. ~
...
Okej, jag kontaktade Ulrika. Stod inte ut med mig själv efter det där sista inlägget.
Hon var inte arg.
Hon blev bara lättad! Hon hade varit orolig över att jag tröttnat på henne och blockat henne, och därför blev hon bara glad!
My life's perfect.
Hon var inte arg.
Hon blev bara lättad! Hon hade varit orolig över att jag tröttnat på henne och blockat henne, och därför blev hon bara glad!
My life's perfect.
Memories
Kommer ihåg mitt gamla liv. När jag satt vid datorn 24/7. Vid polluxforumet.
Åh, alla dessa gamla minnen. Ziva, Labmade Rocket of Doom, empan, Contessa, Reckless, DragonLover... Alla som betydde så mycket för mig. Och horsedog, eller Ulrica som hon egentligen heter. Fina, underbara Ulrica. Det började med att jag var hennes idol, sedan för bara ett år sedan satt vi och chattade. Varje dag. Och vi hade så roligt. Jag vet inte vad som hände sedan. Jag loggade bara ut från msn och sen loggade jag aldrig ut igen. Men jag tänker på henne, varje dag. Och saknar henne så att det gör ont.
Vi har fortfarande kvar varandra på msn, men i och med att det var mer än ett halvt år sedan vi hördes av skulle det bara kännas awkward om jag loggade in igen och bah: "heeeeeeeeeeeeej! :)". Jag vågar inte det eftersom jag tror att hon säkert är arg på mig. Och jag vill inte bråka. Konflikter är min största skräck. Så jag är fast i den här situationen och finner ingen väg ut. Och jag är ledsen på mig själv, så fruktansvärt ledsen och arg. Men mest av allt uppgiven.
Utan pollux och ulrica... Jag klarar mig. Jag gör verkligen det. Jag har vänner irl och mår bra. Men jag saknar det ändå. Utan pollux, och särskilt utan Ulrica, är jag inte jag. Jag är Sofia, men bara till 75 procent. 25 procent saknas. Så känns det i alla fall nu.
IRL har jag bara en vän och det är Samuel aka Luna. Han är toppen, han är underbar och jag tycker helt underbart mycket om honom, men han är inte Ulrica. Jag saknar att ha en människa att prata med förutom Luna. Ulrica var en sån människa. Jag är inte social av mig och jag är verkligen inte bra på att föra hållbara konversationer, men på något sätt accepterade Ulrica det. Och så var det mangaintresset. Hon och jag var lika passionerade bägge två i manga, anime och Japan. Det förde oss samman och gav oss någonting att prata om. Och det var så härligt att prata om sitt största intresse med någon som också är intresserad.
Anyway. Ursäkta att jag övergivit bloggen. Tillbaka till dvalan.
Åh, alla dessa gamla minnen. Ziva, Labmade Rocket of Doom, empan, Contessa, Reckless, DragonLover... Alla som betydde så mycket för mig. Och horsedog, eller Ulrica som hon egentligen heter. Fina, underbara Ulrica. Det började med att jag var hennes idol, sedan för bara ett år sedan satt vi och chattade. Varje dag. Och vi hade så roligt. Jag vet inte vad som hände sedan. Jag loggade bara ut från msn och sen loggade jag aldrig ut igen. Men jag tänker på henne, varje dag. Och saknar henne så att det gör ont.
Vi har fortfarande kvar varandra på msn, men i och med att det var mer än ett halvt år sedan vi hördes av skulle det bara kännas awkward om jag loggade in igen och bah: "heeeeeeeeeeeeej! :)". Jag vågar inte det eftersom jag tror att hon säkert är arg på mig. Och jag vill inte bråka. Konflikter är min största skräck. Så jag är fast i den här situationen och finner ingen väg ut. Och jag är ledsen på mig själv, så fruktansvärt ledsen och arg. Men mest av allt uppgiven.
Utan pollux och ulrica... Jag klarar mig. Jag gör verkligen det. Jag har vänner irl och mår bra. Men jag saknar det ändå. Utan pollux, och särskilt utan Ulrica, är jag inte jag. Jag är Sofia, men bara till 75 procent. 25 procent saknas. Så känns det i alla fall nu.
IRL har jag bara en vän och det är Samuel aka Luna. Han är toppen, han är underbar och jag tycker helt underbart mycket om honom, men han är inte Ulrica. Jag saknar att ha en människa att prata med förutom Luna. Ulrica var en sån människa. Jag är inte social av mig och jag är verkligen inte bra på att föra hållbara konversationer, men på något sätt accepterade Ulrica det. Och så var det mangaintresset. Hon och jag var lika passionerade bägge två i manga, anime och Japan. Det förde oss samman och gav oss någonting att prata om. Och det var så härligt att prata om sitt största intresse med någon som också är intresserad.
Anyway. Ursäkta att jag övergivit bloggen. Tillbaka till dvalan.
Något som alltid får mig att gråta.
Den japanska TVserien 1 litre of tears (sök gärna upp den på drama.net) får mig att gråta floder. Den handlar om Aya som får en obotlig sjukdom, Spinocerebellär Ataxi heter den på svenska. För varje avsnitt får Aya mindre och mindre kontroll över sin kropp, jag är inne på tionde avsnittet just nu och det är precis så att jag inte har drunknat i mina egna tårar. Mina föräldrar tycker inte att jag borde se den när jag blir så ledsen, men man kan inte sluta när man väl börjat. Det är som en drog.
1 litre of tears är en verklighetsbaserad historia som jag verkligen rekommenderar av hela mitt hjärta. Den är amatörtextad på engelska och finns helt gratis på drama.net. Titta på den!
1 litre of tears är en verklighetsbaserad historia som jag verkligen rekommenderar av hela mitt hjärta. Den är amatörtextad på engelska och finns helt gratis på drama.net. Titta på den!
Harkel.
Över en månad sedan jag uppdaterade bloggen. Bloggtorka, någon?
Men livet rullar på för mig. Skolan är okej, privatlivet går åt rätt håll och jag är lycklig ägare till The Sims 3 Husdjur. Så jaa... Åter till bloggtorkan.
Men livet rullar på för mig. Skolan är okej, privatlivet går åt rätt håll och jag är lycklig ägare till The Sims 3 Husdjur. Så jaa... Åter till bloggtorkan.
Manganews.blogg.se
manganews.blogg.se manganews.blogg.se manganews.blogg.se manganews.blogg.se
Gå in på min nya blogg om japansk populärkultur och dröm dig bort!
Jag kommer inte att överge den här bloggen, men jag kommer att göra den privat och låsa den.
Word of today
Den 11 september 2011
Tio år sedan, men fortfarande en dag för jordens hjärtan att sörja.
WTF?
I LOL'D.
Seriöst, kolla på videon! Ni kommer känna er attackerade av en teddybjörn med epilepsi i tre fyra timmar.
Ny design!
Ehehe, minns ni att jag har sagt att jag skulle göra en ny design? Nu har jag gjort det i alla fall!
Tryck på f5 om ni inte ser den.
Tryck på f5 om ni inte ser den.
"Nya" Idol.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det är väl okej... Typ.
Jag gillar dock inte Alexander Bards elakhet, men jag gillar mustaschen.
Jag gillar dock inte Alexander Bards elakhet, men jag gillar mustaschen.
Uke.
You are a Innocent Uke!
Cute and sweet, and most gentle of all uke, whips and chains are not for you - you just want someone to love you. You are often spotted in candy shops wearing furry kitty ears, where you are sure to be noticed by the Romantic Seme, whose protective instincts will kick in and will only want to take you home and love and protect you. And you, of course, will be more than happy to spend the rest of your life baking cookies for your seme.
Most compatible with: Romantic Seme
Least compatible with: Sadistic Seme, Don't Fuck With Me Seme
What seme or uke are you? Take the experience at SemeUke.com, or get seme/uke merch.
Tja... Hej?
Trööött.
Jag har gått i skolan i en och en halv vecka, och den har redan tagit kål på mig.
Vi firade ju mig idag.
I födelsedagspresent fick jag:
Plattång
Fjäderpenna och bläck
Begagnad skrivmaskin (LOVE IT!)
Armband
Bläckhorn
Familjen Addams, säsong 2
Skrivmaskinen är alltså en riktig, mekanisk maskin med tryckbokstäver och allt. Snacka om happiness!
Plattång
Fjäderpenna och bläck
Begagnad skrivmaskin (LOVE IT!)
Armband
Bläckhorn
Familjen Addams, säsong 2
Skrivmaskinen är alltså en riktig, mekanisk maskin med tryckbokstäver och allt. Snacka om happiness!
